Förorening av akvatiska miljöer från olika mänskliga verksamheter har pågått under lång tid, i vissa fall flera hundra år. Till en början var det de synliga föroreningarna som uppmärksammades, till exempel fibrer och färgade avloppsvatten, men på 1960-talet ökade kunskapen om att även de osynliga föroreningarna kunde orsaka omfattande negativa miljöeffekter.
Både industrier och kommuner började då kontrollera sina processer mer och rena sina utsläpp, vilket medförde betydande förbättringar. På många platser finns dock föroreningar kvar i olika medier och kan genom läckage, avdunstning och vattenströmning, transporteras inom och vidare till andra akvatiska miljöer.
I sjöar och vattendrag uppmärksammades problemet med förorenade sediment när man fann höga halter av kvicksilver, och senare även PCB (polyklorerade bifenyler), i fisk och djur som lever av fisk. Till följd av så kallad biomagnifiering i näringskedjan (när halter av ett ämne ökar högre upp i en kedja av organismer som äts eller äter av varandra) kan föroreningarna utsätta både vattenlevande organismer och djur samt landlevande djur och människor för risker.
Att våra sediment ofta innehåller föroreningar och att miljön och vi människor påverkas på olika sätt råder inget tvivel om. Många områden har provtagits när förorenade områden utretts, inom miljöövervakningen och i samband med vattenarbeten. Analysmetoder, syften med provtagningar, jämförelsevärden med mera skiljer sig dock ofta mellan olika provtagningar. Därför är det svårt att samla all information som visar på föroreningssituationen i en enda databas eller karta.
Arbete pågår för att i framtiden kunna samla information på ett bättre sätt. Tills detta är löst har vi valt att visualisera situationen med hjälp av den information som finns i länsstyrelsernas databas över förorenade områden (EBH-stödet), från statusklassningar av ytvatten enligt VISS samt från riktade utredningar och sammanställningar. I och med att det finns många områden som inte undersökts än kommer det finnas mycket data att ta hand om i framtiden, i takt med att problematiken kring förorenade sediment blir mer uppmärksammad.
Det finns flera webbplatser med miljöinformation där miljögifter i bottensediment omfattas, se sammanställning på sidan om information och data. Ett exempel är Miljöbarometern i Stockholm.
Information om områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade finns i länsstyrelsernas databas EBH-stödet. Kartor med områdenas objekt-ID och riskklassning finns i länsstyrelsernas webb-GIS, se EBH-kartan Sverige, samt i VISS. Utförlig information om enskilda objekt finns hos länsstyrelsen. Hittills har fokus främst legat på att inventera förorenade områden på land och föra in dessa i databasen. Av de i Sverige totalt ca 85 500 identifierade objekten utgörs majoriteten av markområden och endast ca 400 (ca 0,5 %) av sedimentområden. Utöver dessa finns många fler sedimentområden som behöver undersökas och klassificeras.
Utifrån risken för miljön och människors hälsa klassificeras förorenade områden i fyra riskklasser där 1 visar på mycket stor risk, 2 på stor risk, 3 på måttlig risk och 4 på liten risk. En femtedel av de riskbedömda sedimentobjekten (77 st) har bedömts utgöra en mycket stor risk (klass 1) och cirka två femtedelar stor risk (klass 2) och utgör därmed en potentiellt stor negativ påverkan på vattenmiljön. Nästan en tredjedel av de identifierade förorenade sedimentobjekten är ännu inte riskklassade. Men för en dryg femtedel av dem beror på det att åtgärder eller delåtgärder faktiskt har genomförts och att riskklassningen inte har uppdaterats.
.
Inom vattenförvaltningen bedömer länsstyrelserna risker och status för landets vattenförekomster och rapporterar detta i VISS. I Sverige har totalt 23 795 vattenförekomster statusklassificerats utifrån förekomst av miljögifter i ytvatten, sediment eller biota, av vilka 873 (4 %) är klassificerade baserat på halter i sediment.
Det finns gränsvärden för kemisk status i sediment för fem ämnen; om dessa överskrids uppnås ej god kemisk status. För ekologisk status finns det klassgränser för fyra ämnen; om dessa överskrids blir den ekologiska statusen måttlig. Vattenförekomster kan även ha bedömningen ”ej klassad”. Om dataunderlaget för en vattenförekomst inte uppnår de kvalitetskrav som krävs eller om data saknas men det finns en utpekad påverkanskälla blir bedömningen ”ej klassad”. Den största andelen av klassningarna av sediment utgörs av ”ej klassad” vilket diagrammen på fördelningen mellan statusklassningar visar. För kustvatten utgörs bedömningarna till största del av ej god kemisk status medan för vattendrag är det ”ej klassad”.
I kartan till nedan visas de vattenförekomster som har statusklassificerats utifrån halter i sediment till god eller måttlig ekologisk och kemisk status, eller ej god kemisk status (förvaltningscykel 3, 2017-2021).
Grafen nedan visar antalet vattenförekomster som har statusklassats avseende miljögifter totalt samt utifrån halter i sediment. Därunder visas fördelningen mellan olika statusklassningar totalt samt för olika typer av ytvatten.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är sedan 1 januari 2018 på uppdrag av Naturvårdsverket nationell datavärd för data från nationell och regional miljögiftsövervakning. Fram till 2018 var SGU datavärd för miljögifter i sediment medan IVL Svenska Miljöinstitutet AB (IVL) var nationell datavärd för miljögifter i biota och screeningundersökningar av miljögifter. Med start 2018 startade SGU uppbyggnaden av den gemensamma databas som idag utgör nationella datavärdskapet för miljögifter.
SGU:s databas innehåller dock än så länge inte de screeningundersökningar som finns i IVL:s screeningdatabas. Haltdata och metadata i denna databas behöver kvalitetssäkras av Naturvårdsverket innan den migreras in i SGU:s databas. Målsättningen är att migreringen av data ska vara slutförd under 2025. För att få tillgång till haltdata från screeningdatabasen (via IVL:s gamla databas) och annan miljögiftsdata som idag inte har migrerats in eller inte planeras att migreras in i SGU:s databas, se Datavärdskap för miljögifter (sgu.se)
Till skillnad mot tidigare tar idag datavärdskapet för miljögifter även emot data från andra typer av undersökningar vilka inte traditionellt betraktas som miljöövervakning. Exempelvis miljögiftshaltdata från samordnad recipientkontroll (SRK) och förorenade områden.
Haltdata vilka i och med detta kan rapporteras in till datavärdskapet utgörs av uppmätta halter i biota, sediment, vatten, slam, mark, damm, grundvatten, livsmedel, med mera.
All data tillgängliggörs via en utsökningstjänst, se Kartvisare och utsök av halter miljögifter (sgu.se)
Se information om hur inrapporteringen går till här: Rapportera data för miljögifter (sgu.se).
Läs mer om Miljöövervakningen och om var det går att hitta data om sediment här.
En stor del av Sveriges industri har växt upp intill vattendrag, sjöar eller kustområden. Detta beror bland annat på behov av energi eller transport. Vattenmiljön har även utgjort en bekväm och enkel lösning på hanteringen av avfallet ifrån verksamheten och historiskt har ofta bidraget varit stort. Verksamheter utgör punktkällor av varierande grad och påverkade sediment förekommer ofta i anslutning till verksamheten och/eller intilliggande lugnvattensmiljöer. Diffus spridning sker också, och ger ofta en tydlig påverkan i vattenförekomsten även vid långa avstånd ifrån punktkällan.
Inom regeringsuppdraget RUFS (delprojekt RUFS 2a) har en Branschlista tagits fram utifrån olika branschers potentiella bidrag till sedimentmiljön baserat på vilka ämnen som hanterats, kunskap om processhanteringen och känd föroreningsproblematik. Utveckling sker även av metodik och vägledning om hur inventering av sedimentområden kan genomföras och i vilken prioritetsordning objekt bör inventeras. Detta skapar bättre förutsättningar för inventeringar och undersökningar relaterade till förorenade sediment.
Inom regeringsuppdraget för förorenade sediment (RUFS), som pågick under år 2019-2022, samt nu inom myndighetssamverkan SESAM pågår arbete för att få en bättre nationell överblick över förekomst av och risker med föroreningar i sediment. Exempel på aktiviteter inom myndighetssamverkan är undersökningar (RUFS 2b) av sediment och utveckling av en metodik för riskklassning (RUFS 2a) och riskbedömning (RUFS 3a).
Vid fältundersökningarna undersöktes sedimenten i ett 70-tal områden i kust, sjöar och vattendrag över hela Sverige med misstänkt påverkan från lokala punktkällor. Sammantaget representerar de undersökta områdena ett brett urval av påverkan från vanligt förekommande branscher, som exempelvis hamnar, tätorter och avloppsreningsverk.
Prover togs av ytliga (0-5 cm) och djupare (15-20 cm) skikt av sedimenten. De kemiska analyserna omfattade ett 20-tal grupper av föroreningar. Även läkemedelsrester analyserades, och prover från kustområdena analyserades för många flera ämnen i en screening. Utvalda prover analyserades med cellbaserade toxicitetstester för mätningar av samlad biologisk effekt.
Tributyltenn (TBT) och koppar påträffades i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder för sediment i mer än hälften av de undersökta områdena. Ofta var de uppmätta halterna av dessa ämnen, och även av antracen, högt över bedömningsgrunderna vilket ökar risken för negativ påverkan på sedimentlevande organismer och bentiska livsmiljöer. Även kadmium, bly och fluoranten påträffades i hög utsträckning, men inte lika ofta i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder.
Många fler föroreningar som:
påträffades i hög utsträckning och ofta i halter som indikerar att även dessa är betydelsefulla sedimentföroreningar. I screeningen av kustprover påträffades industrikemikalier, växtskyddsmedel, läkemedel och ämnen från kosmetika och hygienprodukter.
Resultaten indikerar att läkemedel, klorparaffiner, organofosfater och siloxaner är relevanta och vanligt förekommande sedimentföroreningar men deras detektions- och rapporteringsgränser behöver bli lägre för att motivera att de regelbundet ska analyseras vid undersökningar av förorenade sediment.
Resultaten stärker bilden av att förorenade sediment är vanligt förekommande, och att föroreningsbilden ofta är komplex. Med många samtidigt förekommande ämnen ökar risken för kombinationseffekter vilket skulle behöva beaktas rutinmässigt.
Mätningar av den samlade biologiska effekten via cellbaserade toxicitetstester av dioxiner, PAH:er, och hormonstörande ämnen visar på effekter av fler ämnen än de som fångas upp i traditionella haltmätningar, och var generellt känsligare vilket bekräftar att de ger en mer komplett bild av möjlig påverkan från dessa ämnesgrupper. De är därför ett bra komplement till kemiska haltmätningar för att karaktärisera sedimentens föroreningsinnehåll och möjlig påverkan.
Mäktigheten av förorenade sediment var i många av områdena minst 20 cm. För flertalet ämnen sågs ingen signifikant skillnad i de sammanlagda resultaten mellan halter i djupare prover jämfört med ytprover. Att halterna i många fall var höga även i ytliga sediment där biologisk aktivitet kan förekomma ökar risken för spridning och upptag i näringsväven. Det indikerar också att nytillförsel av föroreningar till sedimenten fortfarande pågår i dessa områden.
Någon större ackumulation av analyserade föroreningar från källor långt uppströms i vattensystemen i dämmen och flodmynningar tycks inte ske, då höga strömhastigheter medför att sedimentföroreningar transporteras vidare i vattendragen till sjöar och ut i havet.
Biocider har under lång tid använts på båtskrov för att förhindra påväxt. På platser med hög verksamhet, såsom en fritidsbåtshamn eller en uppställningsplats för fritidsbåtar kan halterna av föroreningar vara höga. I EBH-stödet finns drygt 1050 fritidsbåtshamnar och båtuppställningsplatser identifierade som potentiellt förorenade områden och ytterligare ett stort antal större hamnar.
Flera olika kemikalier associeras med verksamheten och det har växlat över tid vilka som har använts. Exempel på typiska ämnen är koppar, zink, bly, kvicksilver, PAH, PCB, TBT (inklusive nedbrytningsprodukter), irgarol, diuron och oljekolväten. Spridning till sediment sker ofta genom båtbottenfärgernas funktion (så kallade släppfärger som lossnar), avspolning vid upptag eller spridning från uppställningsplatser där underhåll genomförs.
Mer finns att läsa i följande rapporter:
Transportstyrelsen har tillsammans med flera andra myndigheter tagit fram rekommendationer om hur underhåll av båtbotten kan genomföras på ett miljövänligt sätt.
När man tänker på organiska sediment tänker man oftast på sediment med hög halt av dy (humussyror) eller gyttja (organiskt material). I Sverige, och i några andra länder med liknande skogs- och trävaruindustri som vi har i Sverige, har dock utsläpp av barkflis, träfibrer och och cellulosafibrer bildat fiberrika sediment (fibersediment) eller till och med fiberbankar. Fiberbankar kan såväl ha en stor utbredning som vara mycket mäktiga i djupled, ibland 10 m eller mer. Förutom att vara förorenade av ämnen som kan spridas och tas upp i näringsvävarna så kan fibersediment också vara en källa till växthusgaser, främst metan. Gasen uppkommer när det organiska materialet i fibersedimenten bryts ned. Just nu pågår forskning i syfte att ta reda på mer om hur gaserna som bildas påverkar transporten av farliga ämnen och vilka mängder gas det handlar om.
En sammanfattning av kunskapsläget om fibersediment i Sverige har utförts av SGU och redovisas i rapporten: Förorenade fibersediment i svenska hav och sjöar. SGU-rapport 2017:07.
På åtgärdsportalens sidor om fibersediment som kan du läsa mer om bakgrunden till förekomsten av fibersediment på våra sjö- och havsbottnar. Åtgärdsportalen har utvecklats och drivs av Svenska Geotekniska Föreningen och sidorna om fibersediment omfattar bland annat beskrivningar av undersökningsmetoder, risker och åtgärdsmetoder.
Schematisk beskrivning av hur fiberbankar kan förekomma och spridas.
(Bilden har tagits fram av SGU)
Videoklipp med undervattensbilder av fiberbankar.
Källa: Swedish Coast And Sea Center
I Vetenskapsradion på djupet togs frågan om fibersediment upp i två program under mars 2023, se länkar till höger.
Bland annat diskuterades fibersedimentens innehåll av växthusgaser.
Länkar till programmen hos Sveriges radio:
Avfall från pappersbruk i vattnet kan vara enorm växthusgaskälla
Det giftiga industriavfallet i våra vatten som kan bli till nytta
Inom arbetet med förorenade områden har vi traditionellt arbetat med typiska föroreningar från historisk industriell verksamhet. Med tiden har dock nya ämnen och ämnesgrupper tillkommit som används i olika sammanhang och hamnar i naturen. En uppmärksammad sådan ämnesgrupp är högfluorerade ämnen, PFAS, som förvisso funnits rätt länge men som vi underskattat riskerna med. Ytterligare ”nya” eller ”nygamla” ämnen uppmärksammas kontinuerligt, såväl nya högfluorerade ämnen som andra ämnen. På grund av denna problematik har till exempel nätverket NORMAN skapats vilka arbetar för förbättrad kunskap om och identifiering av oroväckande ämnen (emerging contaminants) som sammanställs i en lista.
Högfluorerade ämnen, eller PFAS som de ofta kallas, är en grupp syntetiskt framställda kemikalier som under senare år har blivit föremål för omfattande utredningar och regleringar på grund av deras problematiska miljö-och hälsoegenskaper. PFOS (perfluorooktansulfonat) och PFOA (perfluorooktansyra) är två av de mest kända PFAS, men det finns uppskattningsvis runt 5000 enskilda ämnen inom denna stora och heterogena grupp kemikalier. En bidragande anledning till att PFAS har fått så stor spridning är att samtliga ämnen i denna grupp är extremt långlivade i miljön eller kan omvandlas till långlivade ämnen. Många PFAS kan också anrikas i djur och människor och har en dokumenterad giftighet.
Som en konsekvens av utbredd användning sedan 1950-talet förkommer PFAS idag överallt i miljön. Den största källan till PFAS i miljön i Sverige utgörs av brandsläckningsskum (IVL, 2016). På grund av PFAS många användningsområden utgör även olika typer av industrier och konsumentprodukter källor till PFAS. Utöver dessa källor bidrar verksamheter i avfallsledet till spridning av PFAS, exempelvis deponier, förbränningsanläggningar och avloppsreningsverk. I en norsk forskningsstudie presenterad av Langberg m.fl. (2021) identifierades pappersförpackningsindustri som den huvudsakliga källan till PFAS i ytvatten och sediment i en sjö.
En översikt av verksamheter som kan bidra med utsläpp av PFAS återfinns i Naturvårdsverkets branschlista för förorenade områden och på Kemikalieinspektionens webbplats. Se även IVL’s rapport: (2016) Sammanställning av befintlig kunskap om föroreningskällor till PFAS-ämnen i svensk miljö, och Rosenqvist (2020): Utvärdering av påverkan på grundvatten från platser där släckskum hanterats.
Även om PFAS-punktkällor ofta har identifierats vid ytvattenrecipienter är det sällan som förekomsten av PFAS i sediment har undersökts. Detta trots att sediment har visat sig vara en sänka för PFAS samt att sediment kan fungera som en sekundär källa till PFAS i en vattenförekomst.
Kartan nedan t.v. visar platser där brandsläckningsskum använts och kommer från en inventering som Länsstyrelserna genomfört. Kartan t.h. visar platser där brandsläckningsinsatser utförts av Räddningstjänsten och där skum använts och PFAS kan därmed ha spridits.
Naturvårdsverket ska under 2022–2024 arbeta för att utveckla och stärka den nationella samordningen och vägledning kring problemen med PFAS-förorenade områden för att stärka samverkan och styra arbetet framåt. När det rör statens förorenade områden ska arbetet ske i samverkan med andra berörda myndigheter som är betydande innehavare av PFAS-förorenade områden, särskilt Försvarsmakten och Trafikverket men även Sveriges geologiska undersökning (SGU). Myndigheterna ska också samverka med Statens geotekniska institut (SGI) och SGIs regeringsuppdrag uppdrag om teknikutveckling och forskning för att öka takten i arbetet med att kunna åtgärda områden som förorenats av PFAS. För att få en bättre kartläggning och helhetsbild av det totala antalet PFAS-förorenade områden i Sverige ska också länsstyrelserna bidra till arbetet. Myndigheternas arbete med uppdraget ska årligen rapporteras av Naturvårdsverket i lägesredovisningen om förorenade områden som lämnas till Regeringskansliet årligen senast den 15 april.
Statens geotekniska Institut SGI ska inom ett regeringsuppdrag som löper under perioden 2022–2026 arbeta med forskning och kunskapsspridning rörande undersökning, utredning och åtgärder av PFAS-förorenade områden. I regeringsuppdraget ingår laboratorie- och pilotförsök för undersökning och åtgärder av statligt ägda områden som förorenats med PFAS. Genomförandet av uppdraget och pilotprojekten kommer att ske i samverkan mellan Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Försvarsmakten, Trafikverket samt andra statliga myndigheter. Syftet med uppdraget är att stärka kunskapen om PFAS-förorenade områden och att utveckla metoder för åtgärder.
Vi vet att stora mängder mikroplast uppstår och prids i sjöar, vattendrag och hav och ansamlas i sediment. Men det finns stora kunskapsluckor både om vilka mängder det handlar om och vilken påverkan det har på levande organismer. Naturvårdsverket har tagit fram en forskningsagenda som beskriver kunskapsbehov avseende mikroplaster och deras källor, spridningsvägar och konsekvenser i miljön.
