Principen att förorenaren betalar är en grundläggande del i vår lagstiftning som uttrycks i de allmänna hänsynsreglerna (2 kap MB). Att avgöra vem som har förorenat ett sedimentområde kan dock vara komplicerat eftersom ämnen kan spridas långt i vatten och föroreningar från många källor ansamlas i sediment, i synnerhet i anslutning till tätorter eller större vattendrag med många uppströms liggande verksamheter.
Naturvårdsverket vägleder om utredning av ansvar för förorenade områden.
Vägledning om efterbehandlingsansvar hos Naturvårdsverket.
På länsstyrelsernas EBH-portal finns vägledning om juridiska frågor vid utredning av ansvar för förorenade områden.
AU-tomaten är ett interaktivt flödesschema som guidar dig igenom de olika stegen vid en ansvarsutredning. Där finns även en nedladdningsbar mall som kan användas när du skriver din ansvarsutredning.
Som stöd vid utredning av ansvar för förorenade sediment har en vägledning tagits fram av Naturvårdsverket och länsstyrelserna:
Arbetssätt vid utredning av ansvar för förorenade sediment (pdf)(naturvardsverket.se)
De juridiska förutsättningarna för förorenade sediment skiljer sig inte åt jämfört med andra förorenade områden. Det är samma regelverk och erfarenheter från att utreda ansvar för föroreningar i mark är värdefulla även när det gäller att utreda ansvar för förorenade sediment.
Det finns enkla fall där föroreningar i sedimenten tydligt kan kopplas till en enda utsläppskälla och det inte finns några andra tänkbara utsläppskällor. I dessa fall skiljer sig inte processen nämnvärt från utredning av ansvar för andra förorenade områden.
Men det finns även tillfällen då det är svårare att koppla en, eller flera, kända föroreningar till en, eller flera, utsläppskällor. Det kan till exempel gälla vanligt förekommande föroreningar som tungmetaller i områden där det finns många tänkbara källor till dessa. Ett exempel kan vara ett hamnområde där det samtidigt finns, eller har funnits, flera olika industrier, dagvattenutsläpp, mynnande vattendrag med industrier uppströms, delar av området kan ha muddrats, fartygstrafik har påverkat sedimenten mm.
Dessutom kan det faktum att sediment, och därmed föroreningar som är bundna till sedimenten, är ett dynamiskt medium som kan förflyttas av vattenrörelser komplicera utredandet av ansvar. Utbredningen styrs i hög grad av bottentopografin och strömningsförhållanden och föroreningar hamnar ofta utanför de fastigheter där källan finns. På grunda områden finns ofta erosions- och transportbottnar från vilka sediment transporteras till djupare områden med ackumulationsförhållanden. På det sättet kan föroreningar från många olika källor ansamlas i ett ackumulationsområde.
